lisapalinjen.blogg.se

v7
Måndagen startades med en föreläsning om performance konst och några av dess konstnärer i snabba drag genom historien. En väldigt förenklad och intressant föreläsning.
Dock började veckan med många funderingar från min sida om jag har hamnat rätt. Föreläsningen gjorde det inte bättre… Jag funderade mycket på vad konsten tillför samhället, att skjuta sig i armen eller andas in en massa vatten och kalla det för konst? Visst kan det va ett ifrågasättande och viktigt för samhället, men det finns också så mycket skit.

Vi springer omkring på gallerier och tittar på lite klet på en yta och kallar det för konst? Samtidigt som vi är så stressade för att hinna dit så att vi kanske missar den ”riktiga” konsten som finns runt oss varje dag. Naturen, samspel mellan objekt, färger som sammanspelar på hus, mönster, skuggor och ”konst” utplacerad i samhället. ”Konsten” finns runt oss, på oss, i oss hela tiden. Varför bara uppskatta den på ett galleri på vita väggar där någon har sagt att det är konst. Marcel Duchamps pissoar blev konst föra att han satte den på ett galleri och då också en etikett om att det skulle klassas som konst. Våga se konsten i vardagen!

På tisdagen var det skisser i mängd som stod på schemat, vi skissade knasiga stilleben för många anledningar. För att få igång handen, våga göra fel, våga visa upp våra skisser för varandra, gå igenom lite grunder och självklart öva på att se och framför allt våga. Jag blir alltid lika förvånad över hur trött man blir av att skissa och framför allt på det sättet, jag vet om det men blir ändå förvånad varje gång.