lisapalinjen.blogg.se

Den här uppgiften fick Pontus och jag från Kristian och Titti..

Kommunicera med en familjemedlem eller vän om ett gemensamt minne, anteckna och återskapa.

Swag ON!

Jag har ända sen jag var liten klart ogillat att teckna/måla/ skapa från minnen jag haft från t.ex. semestern och saker som jag har minnen med. Jag blir alltid besviken på vad jag har gjort och jag anser att du kan aldrig göra ett minne rättvisa. Varför återskapa något halvdant när det reda finns i perfektion i mitt minne. Därför var det med en stor suck som jag läste mitt assignment, kände mig klart oswag! Jag funderade på på alla sätt och vis på hur jag skulle kunna gå runt uppgiften och hur jag skulle kunna lösa den på ett alternativt sätt.

Tillslut vände jag på det och insåg att det kanske va diskussionen kring ett minne som var det viktigaste i detta fallet och inte själva skapandet.  Familjen gick bort då de som många andra jobbar hela dagen på en onsdag. Jag fick tillslut tag i min äldsta barndomsvän som också bor här i Göteborg. Jag åkte över och tog en kaffe. Sist vi sågs började vi prata om att vi borde fira vårt 20 års jubileum och det var det som vi började prata om igen ganska snabbt. På 20 år så har vi hunnit med ganska mycket tillsammans så att välja ett minne var svårt.
Tillslut fick det bli vårt första minne tillsammans. När vi träffades.

Vi gick ut och satte oss och gungade lite, men att återskapa ett första gången vi pratade ögonblick var svårt. Dessuton va gungorna väldigt mycket mindre nu än då.
Jag har gjort en liten illustration på när vi träffades på dagis istället.
Bilden gick från en blyertsteckning till en svart/vit till en med akvarell. Ansikten var det sista jag la till och trotts flertal försök lyckades jag inte få till det så jag blev nöjd. Därför har jag valt att inte ta med ansiktena alls. Jag valde även bort färgen av någon anledning. Jag tycker att det lämnar mer tolknings utrymme och även kanske en större igenkänningsfaktor. Det blev ett trevligt assignment trotts min motsträvighet om än kanske inget häpnadsväckande från min sida.

Ett litet assignment till Erik o Micaela.

Mamma har alltid sagt att att du inte ska leka med maten,
Men du har för tjyven talang! 
Dokumentera

Här kommer dagens utmaning:

Ta dig till en okreativ plats,
Provocera den
Dokumentera"

Kolla in det HÄR!

 

Elev till elev assignment 3.
 

Assignment till Anders och Emelie.

Använd dig av en global form.
Skapa.

Låt objektet kommunicera med olika omgivningar.
Dokumentera.

Assignment 2, till Erik och Micaela.

Ta dig till en ny ändhållplats. Samla på dig minnen från platsen.
Möt upp Erik/ Michaela och byt föremål utan att prata.
Gör en minnesbild av den andres resa.

 Denna veckan har vi haft fotovecka. Roligt lärorikt och frustrerande. Jag har inte fotat med systemkamera sedan 2006 och det va inte mycket som satt ifrån den tiden.
Vad vi fick två uppgifter som löd-
1. Välj ut ett objekt som betyder någonting för dig.
Gör en så dokumentationsbild på detta objekt tills du är så nöjd som möjligt.
2. Välj ut en syssla som intresserar dig och dokumentera människor som gör denna syssla.

jag valde att fota en gammal guldklocka jag har fått som jag har mycket minnen med.  Jag valde efter mycket om och men ett foto som är med mycket rörelse/ skak oskärpa för att jag kände att det gick inte att dokumentera alla minnen med föremålet på något annat sätt. Lite mystiskt, luddigt och tolkas olika för varje människa.
Sedan skulle jag fota minst två människor som utför en syssla. Jag åkte hem till mina vänner och fotade dem i  deras vardag men också när jag tvingade dem att spela schack ute och minigolf inne.

Veckan har fått mig mer nyfiken på foto och med ett större engagemang för att fortsätta att fota.
Det jag har gjort i veckan har varit väldigt ”klassiskt” men det ska bli roligt att få fortsätta och förhoppningsvis undersöka mer kring foto och kanske gränslandet foto/ målning.

Det givna  assignmentet.
Vi skulle skapa ett assignment till två medstudenter. Assignmentet skulle bestå av ”delar”  från tidigare assignment och även inspiration från boken How to be an explorer of the world. Under tisdagen fick vi även höra att det även kunde va fint om vi funderade kring kursplaner och kunskapskrav.
kunskapskraven består av en massa ord som är ganska svåra att sätta fingret på den exakta betydelsen, boken handlade i vår mening om att se och titta på saker på ett nytt sätt och med lite inspiration från föregående termins assignment blev mitt och Pontus  assignment det här:
Välj värdeord ur kunskapskraven, vrid, vänd, förminska, fokusera, komponera, prokrastinera, dokumentera.

Vi ville bland annat att de skulle  få en större förståelse för vad orden har för  ”riktig” betydelse samtidigt som det skulle va ett öppet  assignment.

 Det assignment jag fick av Emelie och Anders löd:

Sätt på musik med högt tempo, bind för ögonen, dansa fritt från själen tills du blir andfådd. Slå dig ner och fånga det du har inom dig.

Vid första anblick kändes detta som ett fantastiskt härligt assignment och jag började måla upp såpbubblor, fåglar, guld och gröna skogar redan från början.

Dans är fantastiskt och genom dansen har jag fått besöka platser och träffat många olika spännande människor som jag aldrig skulle träffat annars.
Detta visade sig va något helt annat.   Att dansa med förbundna ögon gör att du inte kan orientera dig, och genom detta tappar otroligt mycket balans.
Min lilla dansstund resulterade i att jag kände mig ensam, övergiven, osäker, hindrad, besviken och för att jag inte kunde orientera mig en aning illamående.
Jag fick definitivt se assignmentet från ett annat perspektiv, jag insåg också att förväntningar kan vara farligt.