Opponering /Redovisning
Denna gången redovisades våra arbeten så att en av oss fick opponera på någon annans arbete, denne fick sedan några minuter att svara på eventuella frågor som opponenten haft och sedan var det öppet för fler tankar, idéer och diskussioner öppet i klassen.
Jag har opponerat på andras arbeten förut men inte på det här sättet.
då har det varit både på arbetet, processen och på presentationen som denna precis har framfört som jag har givit feedback på.
Att opponera på en mer konstnärlig produkt var svårt i min mening då det är otroligt individuellt, hur man associerar och vad men vill få fram med sitt verk.
Jag ser det som en bra övning då det i stort sätt detta vi kommer att göra i vår blivande lärarroll. Det öppnar upp vår grupp och gör att vi under kommande gestaltningsprojekt förhoppningsvis vågar uttrycka oss mer kring andras projekt, Då det är detta vi lär oss av.
Jag tycker att det var ett trevligt sätt att avrunda en kurs och det va trevligt att på ett något mer konkritiserat sätt få se och höra vad både opponenten och “skaparen” tyckte och tänkte om verket.
Min fundering kring detta är hur man på bästa sätt öppnar upp för dessa typer av diskussioner utan at någon känner sig kritiserad.
Dock var det ganska frustrerande att luften var otroligt dålig i hallen där vi befann oss och att ljudnivån ibland var ganska hög alternativt att lärare och elever var tvungna att gå igenom för att ta sig dit de skulle.
History made future.
Gestaltningen fick namnet History made future med funderingarna:
Avslut eller början.
Ett brott från normen eller från vardagens mönster.
En hint om tro, hopp och utmaningar eller en flört med döden.
Avslut eller början.
Ett brott från normen eller från vardagens mönster.
En hint om tro, hopp och utmaningar eller en flört med döden.
Kanske stänger vi själva in oss i något som vi tror är livets spelregler.
Om att utmana sig själv och sin omgivning för att se bortom slutet.
Vad lärde jag mig under projektet?
Hela projektet har känts som en avstämning för att försöka förstå hur man gör saker här på HDK, hur man ska försöka lägga upp arbetet, va som ska finnas med och hur man ska tänka under projektets gång. Jag har försökt att lägga många tidigare metoder bakom mig för att börja från början och försöka vara så öppen som möjligt för nya arbetssätt.
Något som har fått både positiva och negativa resultat.
Jag började arbetet utan att varken ha analyserat vad exakt det va jag ville göra och gjorde ingen vidare research, vilket är väldigt ovanligt för mig.
Ideen jag började med var i stort sätt en av mina första koncept och jag satte igång. Jag bara gjorde.
Jag visste att jag ville testa mitt tålamod, prova att karva i gips och få en masseffekt av något.
Det var många funderingar kring Exit så som livet –döden, varje slut har en ny början, att bryta sig loss, bryta ett mönster- en vana, kretslopp och hur kan jag säga vad som är rätt och fel kring exit.
Gestaltningen skulle troligtvis resultera i ett kranie som spydde fjärilar för att på ett kitschigt sätt försöka visa på uppbrott, utbrott, och kretslopp.
Jag har lärt mig att jag behöver en grov tidsplan att följa för att försöka förstå vilken tid det är jag har att jobba med. Utan den har jag varit lite för lat i början och har fått jobba mer och mer desto längre projektet har gått.
jag har också lärt mig något om mig själv, för under detta projek är det troligtvis första gången som jag inte känner någon större prestations ångest. Om det betyder att jag inte har lagt ner min själ i arbetet, att jag inte riktigt bryr mig eller om det betyder att jag med åren fått mer och mer distans till mina kreationer och har insätt att de är en skapelse av mig men de är inte en del av mig och genom det kan ta negativ kritik bättre återstår att se. Förhoppningsvis har jag kommit så långt att jag lyssnar, reflekterar över det, drar lärdomar av det men aldrig tar det personligt.
Jag har fått prova material som plastpärlor, tunn metall, socker, fjädrar, självtorkande lera ståltråd och gips. Några material är jag jobbat mer med innan och några mindre.
Att blogga är det jag har varit riktigt dålig på under projektet, det har i stort sätt varit obefintligt med bloggandet. Dels så skulle jag önskat att någon sa det från början, helt från början vad det va som krävdes kring bloggandet eller om man kan få göra en liten egen woorkbook där jag lägger in mina skisser och mina funderingar för min egen skull. Blogga är nästan det tråkigaste jag vet, så jag funderar på om jag ska till nästa gång försöka fota mer och lägga några foton ett par gånger i veckan istället med kort text. För så fort jag känner pressen att skriva i bloggen tappar jag i stort sätt all motivation till allt som rör gestaltningen och det blir varken jobbat eller bloggat.
Hur lärde jag mig under projektet?
Hur jag har lärt mig under projektet är i stort sätt som alltid. Jag har lärt mig genom att prova olika saker, att göra, diskutera med andra kring mitt och deras projekt och titta och fundera kring vad jag och andra gör och hur det görs.
Ibland har jag jobbat hemifrån för att lättare kunna fokusera men att sitta i skolan har varit givande då jag lärt mig från de andra och fått lite tipps och goda idéer ibland. Att även få dela sin frustration ibland har varit skönt.
Varför lärde jag mig under projektet/ gjorde jag det här?
Alla projekt man gör föder nya idéer och tankebanor. En förståelse för att jobba kreativt och dess upp och nedgångar. Att jobba som lärare i ämnet förutsätter att man själv har varit där eleven är eller har förståelse för den. Självklart lär man sig under projekt när man jobbar med nya och gamla material, man gör upptäckter både gällande ens eget och andras arbete.
skisser som sedan blev det jag började jobba med.
Mallar till gipskraniet jag började med.
Efter det att jag insåg att jag inte skulle ha tid att göra kraniet tillräckligt bra, fick jag börja tänka om och fundera på hur jag skulle ha fjärilarna istället.
Om att utmana sig själv och sin omgivning för att se bortom slutet.
Vad lärde jag mig under projektet?
Hela projektet har känts som en avstämning för att försöka förstå hur man gör saker här på HDK, hur man ska försöka lägga upp arbetet, va som ska finnas med och hur man ska tänka under projektets gång. Jag har försökt att lägga många tidigare metoder bakom mig för att börja från början och försöka vara så öppen som möjligt för nya arbetssätt.
Något som har fått både positiva och negativa resultat.
Jag började arbetet utan att varken ha analyserat vad exakt det va jag ville göra och gjorde ingen vidare research, vilket är väldigt ovanligt för mig.
Ideen jag började med var i stort sätt en av mina första koncept och jag satte igång. Jag bara gjorde.
Jag visste att jag ville testa mitt tålamod, prova att karva i gips och få en masseffekt av något.
Det var många funderingar kring Exit så som livet –döden, varje slut har en ny början, att bryta sig loss, bryta ett mönster- en vana, kretslopp och hur kan jag säga vad som är rätt och fel kring exit.
Gestaltningen skulle troligtvis resultera i ett kranie som spydde fjärilar för att på ett kitschigt sätt försöka visa på uppbrott, utbrott, och kretslopp.
Jag har lärt mig att jag behöver en grov tidsplan att följa för att försöka förstå vilken tid det är jag har att jobba med. Utan den har jag varit lite för lat i början och har fått jobba mer och mer desto längre projektet har gått.
jag har också lärt mig något om mig själv, för under detta projek är det troligtvis första gången som jag inte känner någon större prestations ångest. Om det betyder att jag inte har lagt ner min själ i arbetet, att jag inte riktigt bryr mig eller om det betyder att jag med åren fått mer och mer distans till mina kreationer och har insätt att de är en skapelse av mig men de är inte en del av mig och genom det kan ta negativ kritik bättre återstår att se. Förhoppningsvis har jag kommit så långt att jag lyssnar, reflekterar över det, drar lärdomar av det men aldrig tar det personligt.
Jag har fått prova material som plastpärlor, tunn metall, socker, fjädrar, självtorkande lera ståltråd och gips. Några material är jag jobbat mer med innan och några mindre.
Att blogga är det jag har varit riktigt dålig på under projektet, det har i stort sätt varit obefintligt med bloggandet. Dels så skulle jag önskat att någon sa det från början, helt från början vad det va som krävdes kring bloggandet eller om man kan få göra en liten egen woorkbook där jag lägger in mina skisser och mina funderingar för min egen skull. Blogga är nästan det tråkigaste jag vet, så jag funderar på om jag ska till nästa gång försöka fota mer och lägga några foton ett par gånger i veckan istället med kort text. För så fort jag känner pressen att skriva i bloggen tappar jag i stort sätt all motivation till allt som rör gestaltningen och det blir varken jobbat eller bloggat.
Hur lärde jag mig under projektet?
Hur jag har lärt mig under projektet är i stort sätt som alltid. Jag har lärt mig genom att prova olika saker, att göra, diskutera med andra kring mitt och deras projekt och titta och fundera kring vad jag och andra gör och hur det görs.
Ibland har jag jobbat hemifrån för att lättare kunna fokusera men att sitta i skolan har varit givande då jag lärt mig från de andra och fått lite tipps och goda idéer ibland. Att även få dela sin frustration ibland har varit skönt.
Varför lärde jag mig under projektet/ gjorde jag det här?
Alla projekt man gör föder nya idéer och tankebanor. En förståelse för att jobba kreativt och dess upp och nedgångar. Att jobba som lärare i ämnet förutsätter att man själv har varit där eleven är eller har förståelse för den. Självklart lär man sig under projekt när man jobbar med nya och gamla material, man gör upptäckter både gällande ens eget och andras arbete.
skisser som sedan blev det jag började jobba med.
Mallar till gipskraniet jag började med.
Efter det att jag insåg att jag inte skulle ha tid att göra kraniet tillräckligt bra, fick jag börja tänka om och fundera på hur jag skulle ha fjärilarna istället.
Sprayade insäkter i självtorkande lera.
Missade en handledning.
Mitt blodtryck spelade mig ett spratt så jag missade en handledning. Några dagar senare satt jag ned med några klasskompisar och pratade om mitt projekt.
Mycket av tankarna cirkulerade kring om hur jag skulle göra med min skalle som var tanken från början. Kraniet var en stor del i huvudideen och jag ville skapa ett kitchigt verk. Jag ville även prova att karva i gips för att sätta mitt tålamod på prov och även hantverks skicklighet, skulle jag klara av att karva ut något jag blev nöjd med?
tiden gick och jag hade sedan tidigare fått uppmaning att jobba vidare med mina fjärilar först. Jag började sakta men säkert inse att allt det jag ville göra skulle jag inte hinna på de veckor som var kvar, eller rätare sagt så skulle jag inte hinna göra det så jag själv blev nöjd.
Jag ville göra det bra eller så vill jag inte göra det alls.
Jag bestämde min för att inte göra klart kraniet utan att satsa på annat. Med kraniet borta förlorade verket mycket av sin förhoppningsvis kommande kitschighet.
Kitschen är enligt mig lite samma som mitt psyke på vissa punkter, antingen gör man det bra eller inte alls.
Med detta strök jag stora delar av mitt projekt och fick tänka om.
Vad vill jag få fram och hur vill jag få fram det?
Tankar har gått att använda mig av en glasburk, flaska, konservburk som fjärilarna flyr ur/ från. Anna kom sedan några dagar senare med tanken om att du skulle kunna komma från en ”spricka” i väggen.