Assignment 5.

Den här uppgiften fick Pontus och jag från Kristian och Titti..


Kommunicera med en familjemedlem eller vän om ett gemensamt minne, anteckna och återskapa.

Swag ON!

Jag har ända sen jag var liten klart ogillat att teckna/måla/ skapa från minnen jag haft från t.ex. semestern och saker som jag har minnen med. Jag blir alltid besviken på vad jag har gjort och jag anser att du kan aldrig göra ett minne rättvisa. Varför återskapa något halvdant när det reda finns i perfektion i mitt minne. Därför var det med en stor suck som jag läste mitt assignment, kände mig klart oswag! Jag funderade på på alla sätt och vis på hur jag skulle kunna gå runt uppgiften och hur jag skulle kunna lösa den på ett alternativt sätt.

Tillslut vände jag på det och insåg att det kanske va diskussionen kring ett minne som var det viktigaste i detta fallet och inte själva skapandet.  Familjen gick bort då de som många andra jobbar hela dagen på en onsdag. Jag fick tillslut tag i min äldsta barndomsvän som också bor här i Göteborg. Jag åkte över och tog en kaffe. Sist vi sågs började vi prata om att vi borde fira vårt 20 års jubileum och det var det som vi började prata om igen ganska snabbt. På 20 år så har vi hunnit med ganska mycket tillsammans så att välja ett minne var svårt.
Tillslut fick det bli vårt första minne tillsammans. När vi träffades.

Vi gick ut och satte oss och gungade lite, men att återskapa ett första gången vi pratade ögonblick var svårt. Dessuton va gungorna väldigt mycket mindre nu än då.
Jag har gjort en liten illustration på när vi träffades på dagis istället.
Bilden gick från en blyertsteckning till en svart/vit till en med akvarell. Ansikten var det sista jag la till och trotts flertal försök lyckades jag inte få till det så jag blev nöjd. Därför har jag valt att inte ta med ansiktena alls. Jag valde även bort färgen av någon anledning. Jag tycker att det lämnar mer tolknings utrymme och även kanske en större igenkänningsfaktor. Det blev ett trevligt assignment trotts min motsträvighet om än kanske inget häpnadsväckande från min sida.

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback