lisapalinjen.blogg.se

Det givna  assignmentet.
Vi skulle skapa ett assignment till två medstudenter. Assignmentet skulle bestå av ”delar”  från tidigare assignment och även inspiration från boken How to be an explorer of the world. Under tisdagen fick vi även höra att det även kunde va fint om vi funderade kring kursplaner och kunskapskrav.
kunskapskraven består av en massa ord som är ganska svåra att sätta fingret på den exakta betydelsen, boken handlade i vår mening om att se och titta på saker på ett nytt sätt och med lite inspiration från föregående termins assignment blev mitt och Pontus  assignment det här:
Välj värdeord ur kunskapskraven, vrid, vänd, förminska, fokusera, komponera, prokrastinera, dokumentera.

Vi ville bland annat att de skulle  få en större förståelse för vad orden har för  ”riktig” betydelse samtidigt som det skulle va ett öppet  assignment.

 Det assignment jag fick av Emelie och Anders löd:

Sätt på musik med högt tempo, bind för ögonen, dansa fritt från själen tills du blir andfådd. Slå dig ner och fånga det du har inom dig.

Vid första anblick kändes detta som ett fantastiskt härligt assignment och jag började måla upp såpbubblor, fåglar, guld och gröna skogar redan från början.

Dans är fantastiskt och genom dansen har jag fått besöka platser och träffat många olika spännande människor som jag aldrig skulle träffat annars.
Detta visade sig va något helt annat.   Att dansa med förbundna ögon gör att du inte kan orientera dig, och genom detta tappar otroligt mycket balans.
Min lilla dansstund resulterade i att jag kände mig ensam, övergiven, osäker, hindrad, besviken och för att jag inte kunde orientera mig en aning illamående.
Jag fick definitivt se assignmentet från ett annat perspektiv, jag insåg också att förväntningar kan vara farligt.